karamellregn

Yo alla som bryr sig (haha, not)
Träffat Sabina idag, as usual. Det har varit bra väder, yes yes yes indeed.
Bra väder = odepp = mulet och mörkt = slipper dåligt samvete för att man går ut = ODEPP HELT ENKELT!

awesome shit ...

men fint. försök lösa allt när det redan gått i spillo -.-
jag är så sjukt trött på dig ... jag vet inte vad det är
jag är bara helt sjukt trött på dig ...
fan ...
tack för att du gjort mitt liv så himla underbart
tack för att du hållit allt du lovat
tack för att du säger saker som du alltid genomför
men ändå, tack för att du lärt mig - helt omvedvetet - att kunna ta större slag än jag behöver
fuck off

fan

men kan han inte logga in bara?!?!?!



fan får typ idiotdamp...



                                               

Hej bloggen -.-
Jag känner mig onödigt misslyckad D:
Alltså, hur patetiskt är det inte att sitta i typ en timma och vänta på att en person, alltså bara en person! Ska logga in på facebook... Fast det är klart, det är ju inte vilken person som helst ... :)
Det är ju faktiskt min ovetande framtida kärlek... My big love... Fast han vet det bara inte ännu.

Men liksom, man känner ju på sig när någon gillar än. Det gör man ju faktiskt! ;O
Precis som att man känner när någon inte gillar än -.- Men i alla fall, the thing is, jag tror han gillar mig...
Aja, måste kolla om han loggat in på facebook nu... ... ... .

nä nä, men kom och förstör mitt liv du ... kom bara. fan är det så jävla svårt att vara trevlig? att för en gångs skull bry sig? ja, det är ju helt uppenbart hur du känner! liksom, tror du att jag valde dig? tror du att jag valde det här jävla livet? tror du att jag önskade det här? nej, du bryr dig inte så mycket om andra du. du har ju så jävla mycket problem själv. men varför ska jag bry mig om det? varför ska jag känna skuldkänslor för att mina ordval, mina val överlag, inte stå dig till vilja. för att det inte gör det bekvämt för dig. ha! jag har lust att skrika dig rakt i ansiktet. skrika ut all min ilska och smärta. få dig att känna skuld, känna lite medlidande för någon. det kanske är det du saknar? empati, känsla för medlidande. men egentligen är det ju bara för att du är ett stor jävla psykfall. jag vet att det är så. fan, ta och skärp dig. väx upp. act your age. gubbe. och så kommer du in och tror att allt är som vanligt. det var du som lämnade allt det här, kommer du inte ihåg det? det är ditt eget fel att du har det så här i livet. varför skulle jag ens bry mig? varför ödsla tårar på dig? och sluta med dem där patetiska bortförklarningarna. om att du inte har tid eller pengar eller att du för i helvet inte ens bryr dig. och sluta lova saker som du inte kan hålla. säg att vi ska gör saker som ändå aldrig kommer hända. men det är klart, jag har ju lärt mig. lärt mig att inte lita på det du säger, bara le och skratta och prata planer. men jag vet att det inte kommer hända. annat var det när jag var mindre, då blev jag faktiskt ledsen. varför håller du inte dina löften? var det inte du som sa att vi skulle åka ner i milano, bara du och jag. eller att vi skulle resa runt i europa och att du skulle köpa mig en massa saker. jag har helt enkelt slutat tro, slutat hoppas. och ändå så gör du så stor inverkan på mig. jag har för fan ditt efternamn! jag har för fan ändrat min tro på andra saker bara för att du tycker något annat. jag anpassar mig efter dig! jag vill att du ska se mig, verkligen se mig. vi kanske inte har något gemensamt? jag är inte som mina festande, alkoholdrickande, rökande syskon. som antagligen kommer dö i lungcancer några år framåt. ja, det kommer du också. och jag vet att det är jävligt tragiskt, men det är ju för fan dina dåliga val i livet! och by the way, jag vet vad du gjorde mot min mamma. jag vet varför ni inte kunde vara tillsammans längre. det är ju fan tragiskt, du är tragisk. hårda ord från din dotter? från någon av dina gener? det är dina val, du har format mig. fuck off! tänk om jag skulle säga allt det här till dig. rakt i facet. då skulle du nog bryta ihop, eller skälla ut mig. jag vet inte, har inte provat. jag är nog rädd för dig, dina isblå ögon med blodsprängd och matt ögonvita. din skarpa blick. din starka kropp. jag är en del av dig. fan. du gör mig deprimerad. jag vet att du har haft det svårt, och jag förstår det. det är okej. det är den du är. jag vet att jag inte kan göra något åt det. inte ens med den här texten. jag älskar dig. det är klart jag gör, vi har ju inte tappat kontakten helt. men jag tror nästan att jag tycker bättre om dig på andra sidan luren än när vi står face to face. så det kanske är bäst att vi fortsätter ha det så, bara prata i telefon. tills jag är redo för annat. men just nu är jag inte det. okej? inte ens det kan jag säga till dig. du skulle bara bli sårad. jag vill inte såra dig. fan, ser du? jag får skuldkänslor över vad jag skriver! över det "nästan-hatet" som flödar mella orden. fan.